Har alltid gillat Stefan Liv. Inte för att jag håller på HV utan för att han verkade ha en sådan skön inställning. Hockey var något som var kul och han var förbannat duktig på men det var nog fortfarande bara ett spel.
Han verkade vara lugnet själv och alltid med ett leende på läpparna bjöd han på sig själv med sina inte allt för smidiga breakdance kullerbyttor mot den egna klacken vid vinst.
Livet gick nog alltid vidare trots motgång och när han bröt nyckelbenet en gång och en reporter frågade hur känns det så kom svaret att det blir svårt att bowla nu.
Så tack för allt. SM guld, VM guld och OS guld fanns på meritlistan när nu livet och karriären tog slut åt helvete för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar