Antiklimax

Som man laddat för matchen igår kväll. Nerver hela dagen och så slutar det som det gör.

Hela det svenska laget mer eller mindre ställer in skorna och tror att någon annan skall göra jobbet. Någon annan är ju så klart Zlatan men inte ens han kan göra allting själv.

Alla övriga såg ut som rädda höns och sprang mest och gömde sig så långbollarna haglade från Mellberg och Isaksson. Det fanns ingen tanke eller idé så hur Sverige helt plötsligt ledde är ett under.



Skönt, nu kanske det vänder och Ukraina får panik då hemmapubliken börjar lukta förlust.
Det blev tvärtom. Mellberg släpper Schevchenko som lätt får kvittera bara minuter senare och ytterligare några minuter senare släpper Zlatan samma Schevchenko som ur minimla vinkel knoppar in 2-1. Ett mål som inte gått in om Lustig bara följt det mantra som man lär sig på första fotbollsträningen, släpp aldrig stolpen!

Resten blev bara en lång pina i missade passningar och onödiga frisparkar och när läget väl kommer så är det Mellberg av alla träben i laget som får chansen.

Jaja det går så klart att gå vidare ändå men tufft lär det bli. Vi får hoppas på nonchiga britter mot revanschsugna svenskar.  

-Ta det platta!

Spelade brännboll idag.
Inte lika dramatiskt som på mellanstadiet då det nu var mellan föräldrar och barn för visst kunde de vara ett trauma när man var i tolvårsåldern.

Kille som man är greppade man fast om de coola, runda slagträet. Man svingade lite och såg hur utelaget backade bakåt i någon form av respekt. Inte lika långt bak som när den bästa i klassen slog men dom backade.
Upp med bollen i luften och svooosch! Bollen for inte meter utan damp ner bara några centimeter från foten och från kön hördes ett "ta de platta". Två försök kvar så minst ett försök till med de runda. Utelaget hade börjat krypa närmare nu och började känna vittring av en lyra. Swooosch igen och träff men bollen åkte på något sätt bakåt och slaget var så klart inte gilltigt.

-Ta de platta nu då, skrek flera röster nu och så klart faller man för grupptrycket. Utelaget står nu så nära att de börjar kännas hotfullt och den lilla respekt man hade var som bortblåst. De platta slagträet känns stort som en stekpanna så de går väl inte att missa? Nä de gjorde man inte heller men träffen blir inte bättre än en kantträff som far rakt upp.

Utelaget samlas på samma ställe där bollen kommer att falla ner likt en tv-puckshög och snart vet man att någon kommer att ta lyra. Fem poäng till de andra laget och suckarna sprider sig i kön när man går fram till de första rundningsmärket. Nästa person kliver fram. Svooooosch och sammma procedur igen. Ta de platta tänker jag, ta de platta.