Trots det desperata läget kunde Yoda känna fredags-stämningen komma smygande och beslutade sig för att förena nytta med nöje.
totalt
- denna månad
- denna vecka
- totalt i dag
- online
28 maj 2010
Fredagslåten
När man gör en cover skall man göra den till sin egen. Här kommer att bra exempel på det.
Trevlig helg!
Trevlig helg!
27 maj 2010
På lördag....
Vikten
Äntligen lossnade det efter några stillastående veckor.
-0,9 och vi siktar på 90 kilo innan midsommar.
-0,9 och vi siktar på 90 kilo innan midsommar.
26 maj 2010
Yoda e desperat
Nån för alla.
21 maj 2010
20 maj 2010
Vikten
Lite ner denna vecka med men det går inte så fort nu.
95,6 stannade det på denna vecka vilket ger en sänkning på 0,3.
95,6 stannade det på denna vecka vilket ger en sänkning på 0,3.
17 maj 2010
Dagens text
Wow säger jag bara för dagens hitmakare kan verkligen få till det eller vad sägs om:
Call Me Mr. Flintstone,
I Can Make Your Bed Rock Girl
Mycket, mycket bättre än:
Snubben trodde han var cool.
För han hade en pistol.
Call Me Mr. Flintstone,
I Can Make Your Bed Rock Girl
Mycket, mycket bättre än:
Snubben trodde han var cool.
För han hade en pistol.
15 maj 2010
Nytt tak
14 maj 2010
Har köpt en mustasch
13 maj 2010
Vikten
Ok det vart inte mycket denna vecka men ändå lite och många bäckar små heter det ju.
-0,2 ger för första gången en vikt under 96.
-0,2 ger för första gången en vikt under 96.
6 maj 2010
Golf premiär
Äntligen var det dax att damma av golfklubborna och lösa upp en rejält rostig sving.
Det var säker 1200 knattar uppe på golfklubben igår kväll och av dom var min dotter som skulle prova på att spela golf för första gången.
Självklart fick även mina klubbor åka med för det skulle kanske bli en stund över även för mig.
Så när dom små gick ut i skogen för att spela djungelgolf, något man borde öva mer på själv för övrigt så gled man ner på rangen för att slå en hink eller två.
Det var säker 1200 knattar uppe på golfklubben igår kväll och av dom var min dotter som skulle prova på att spela golf för första gången.
Självklart fick även mina klubbor åka med för det skulle kanske bli en stund över även för mig.
Så när dom små gick ut i skogen för att spela djungelgolf, något man borde öva mer på själv för övrigt så gled man ner på rangen för att slå en hink eller två.
Just på rangen ser man ju alla dom vanliga typerna.
Pappan med sin tre-åriga dotter som var tionde sekund säger - E de min tur nu och får samma svar var tionde sekund -Snart, pappa skall bara slå en boll till.
Den vräkiga junioren med kotlettfrilla och Johan Lindeberg skärp som inför nya flickvännen vitt och brett skryter om hur långt och rakt han slår och hur han på bara två rundor kom ner i 1,2 i handicap.
Yuppien som köpt den allra senaste drivern och tycker det är en passande klubba att värma upp med.
Och så dom som jag. Som är där för första gången och gör alla fel man kan göra.
Man tar i för mycket. Tittar upp för tidigt. Böjer vänsterarmen och det där med att slå igenom verkar onödigt.
Allt går till vänster men vad spelar det för roll när det är hur kul som helst att stå där igen efter en lång vinter.
3 maj 2010
Kanske skall sponsra ett fotbollslag
2 maj 2010
Derby
Det var en strålande dag för ett derby.
Solen sken från en klarblå himmel och visst, det var inte jättevarmt men det ger sig väl tänkte vi och tog plats på södra övre på Råsunda.
Nu är de ju så att sol och värme inte tränger genom plåttak så detta var en av de kallaste fotbollsupplevelser man varit med om men det skulle ju bli bra.
Fast det började illa för innan man knappt hunnit sätta sig fick AIK ett frisparksläge snett utanför straffområdet.
Läge för en känslig högerfot och en skarvning och det kan lätt bli 1-0 redan nu tänkte jag och hann knappt säga högt hur mycket jag ogillade just det läget som dom hade innan bollen låg i mål och uppförsbacken såg riktigt brant ut.
Självmål var det till råga på allt och nu skulle vi väl få betalt för gammal Åtvidabergsost men Djurgården trummade på riktigt bra första kvarten och hade flera bra lägen på hörnor och frilägen och den vassaste tog stolpe ut och just då började det kännas som "en sån där dag".
Matchen mattades något och det syntes att båda lagen inte direkt hade de bästa av självförtroende för det var massor med felpass, felbeslut och drällande med boll men det kändes ändå som om DIF var det bästa laget.
Därför skulle den straff som AIK faktiskt inte fick kunnat varit förödande då 2-0 hade varit riktigt orättvist.
Nu blåste inte domaren och lite senare kunde så till slut Djurgården kvittera genom Perovuo på hörna.
1-1 i paus men det var ju Djurgården som var lite bättre och ännu bättre skulle det som sagt bli.
Andra halvlek var ganska trevande men när Johan Oremo byttes in i 65:e minuten började det hända saker. Han sprang och slet och när AIK slarv slutade hos Tuoma som perfekt skickade fram den till Oremo som slet sig loss från sin bevakning och avslutade stenhårt exploderade södra läktaren och för en liten stund trängde nog solen igenom plåttaket och det blev varmt även på södra övre.
Efter det kunde DIF avgjort när AIK satsade framåt men istället fick man sitta där de sista fem med hjärtat i halsgropen för när DIF gjort alla sina tre byten går mittbacken Lyskki sönder och Ayuba får sitt andra gula kort och visas ut men trots att blåränder avslutar matchen med 9 man på plan kan inte Gnaget kvittera och Djurgården vinner rättvist.
Nu börjar klättringen mot toppen och innerst inne vill jag inte att AIK åker ur för då får man ju inte uppleva derbyvinster som denna fler gånger.
Fast då helst utan frostskador på fingrarna.
Solen sken från en klarblå himmel och visst, det var inte jättevarmt men det ger sig väl tänkte vi och tog plats på södra övre på Råsunda.
Nu är de ju så att sol och värme inte tränger genom plåttak så detta var en av de kallaste fotbollsupplevelser man varit med om men det skulle ju bli bra.
Fast det började illa för innan man knappt hunnit sätta sig fick AIK ett frisparksläge snett utanför straffområdet.
Läge för en känslig högerfot och en skarvning och det kan lätt bli 1-0 redan nu tänkte jag och hann knappt säga högt hur mycket jag ogillade just det läget som dom hade innan bollen låg i mål och uppförsbacken såg riktigt brant ut.
Självmål var det till råga på allt och nu skulle vi väl få betalt för gammal Åtvidabergsost men Djurgården trummade på riktigt bra första kvarten och hade flera bra lägen på hörnor och frilägen och den vassaste tog stolpe ut och just då började det kännas som "en sån där dag".
Matchen mattades något och det syntes att båda lagen inte direkt hade de bästa av självförtroende för det var massor med felpass, felbeslut och drällande med boll men det kändes ändå som om DIF var det bästa laget.
Därför skulle den straff som AIK faktiskt inte fick kunnat varit förödande då 2-0 hade varit riktigt orättvist.
Nu blåste inte domaren och lite senare kunde så till slut Djurgården kvittera genom Perovuo på hörna.
1-1 i paus men det var ju Djurgården som var lite bättre och ännu bättre skulle det som sagt bli.
Andra halvlek var ganska trevande men när Johan Oremo byttes in i 65:e minuten började det hända saker. Han sprang och slet och när AIK slarv slutade hos Tuoma som perfekt skickade fram den till Oremo som slet sig loss från sin bevakning och avslutade stenhårt exploderade södra läktaren och för en liten stund trängde nog solen igenom plåttaket och det blev varmt även på södra övre.
Efter det kunde DIF avgjort när AIK satsade framåt men istället fick man sitta där de sista fem med hjärtat i halsgropen för när DIF gjort alla sina tre byten går mittbacken Lyskki sönder och Ayuba får sitt andra gula kort och visas ut men trots att blåränder avslutar matchen med 9 man på plan kan inte Gnaget kvittera och Djurgården vinner rättvist.
Nu börjar klättringen mot toppen och innerst inne vill jag inte att AIK åker ur för då får man ju inte uppleva derbyvinster som denna fler gånger.
Fast då helst utan frostskador på fingrarna.
1 maj 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)