Derby

Det var en strålande dag för ett derby.
Solen sken från en klarblå himmel och visst, det var inte jättevarmt men det ger sig väl tänkte vi och tog plats på södra övre på Råsunda.
Nu är de ju så att sol och värme inte tränger genom plåttak så detta var en av de kallaste fotbollsupplevelser man varit med om men det skulle ju bli bra.

Fast det började illa för innan man knappt hunnit sätta sig fick AIK ett frisparksläge snett utanför straffområdet.
Läge för en känslig högerfot och en skarvning och det kan lätt bli 1-0 redan nu tänkte jag och hann knappt säga högt hur mycket jag ogillade just det läget som dom hade innan bollen låg i mål och uppförsbacken såg riktigt brant ut.
Självmål var det till råga på allt och nu skulle vi väl få betalt för gammal Åtvidabergsost men Djurgården trummade på riktigt bra första kvarten och hade flera bra lägen på hörnor och frilägen och den vassaste tog stolpe ut och just då började det kännas som "en sån där dag".

Matchen mattades något och det syntes att båda lagen inte direkt hade de bästa av självförtroende för det var massor med felpass, felbeslut och drällande med boll men det kändes ändå som om DIF var det bästa laget.
Därför skulle den straff som AIK faktiskt inte fick kunnat varit förödande då 2-0 hade varit riktigt orättvist.
Nu blåste inte domaren och lite senare kunde så till slut Djurgården kvittera genom Perovuo på hörna.
1-1 i paus men det var ju Djurgården som var lite bättre och ännu bättre skulle det som sagt bli.

Andra halvlek var ganska trevande men när Johan Oremo byttes in i 65:e minuten började det hända saker. Han sprang och slet och när AIK slarv slutade hos Tuoma som perfekt skickade fram den till Oremo som slet sig loss från sin bevakning och avslutade stenhårt exploderade södra läktaren och för en liten stund trängde nog solen igenom plåttaket och det blev varmt även på södra övre.

Efter det kunde DIF avgjort när AIK satsade framåt men istället fick man sitta där de sista fem med hjärtat i halsgropen för när DIF gjort alla sina tre byten går mittbacken Lyskki sönder och Ayuba får sitt andra gula kort och visas ut men trots att blåränder avslutar matchen med 9 man på plan kan inte Gnaget kvittera och Djurgården vinner rättvist.

Nu börjar klättringen mot toppen och innerst inne vill jag inte att AIK åker ur för då får man ju inte uppleva derbyvinster som denna fler gånger.
Fast då helst utan frostskador på fingrarna.